Regn och skur.

Sitter nu hemma vid skrivbordet. Ensam. Ute regnar det. Usch. Tänkte lägga mig i ett bad. Ensamheten har låtit mig fundera och grubbla över saker och ting. Varför vissa saker händer. Hur allting har ändrats i mitt liv sedan sommaren. Det finns en sak, som kan få mig att gråta bara jag tänker på det. Hur 25år bara kunde rinna ut i sanden. Visst, ni båda kanske har det bättre nu. Men det är saker man saknar. Att äta tillsammans hela familjen. Att veta att ni aldrig vara ensamna.

Vad som också hände i somras var att vi två, som jag trodde skulle vara för alltid. Gick varsitt håll. Det var en väldigt jobbig tid. Och försökte verkligen att sysselsätta mig för att tiden skulle gå, och jag skulle komma över dig. Visst tiden gick, jag gjorde roliga saker, men du var ständigt i mina tankar.

I can take the rain on the roof of this empty house, that don’t bother me.

I can take a few tears now and then and just let them out
I’m not afraid to cry every once in a while

Even though going on with you gone still upsets me, There are days every now and again I pretend I’m ok.

But that’s not what gets me

What hurts the most was being so close

And having so much to say, and watching you walk away

And never knowing what could have been

And not seeing that loving you Is what I was tryin’ to do.

It’s hard to deal with the pain of losing you everywhere I go but I’m doin’ It.

It’s hard to force that smile when I see our old friends and I’m alone,

Still Harder Getting up, getting dressed, livin’ with this regret.

But I know if I could do it over I would trade give away all the words that I saved in my heart, that I left unspoken.

What hurts the most Is being so close

And having so much to say, and watching you walk away.

And never knowing what could have been.

And not seeing that loving you Is what I was trying to do.

Vi får låt tiden visa hur allt slutar. Varken du eller jag vet vad som är bäst just nu.