Vänner.

Somliga får en bara att vilja ha bekräftelse hos just den personen. Kanske för att den är kall i allmänhet. Eller för att man aldrig får det . Eller kanske för att personen i fråga är väldigt dålig på att ge bekräftelse på hur mkt han/hon tkr om en.
Jag är nog inte sån. Jag tkr inte heller om personer som stänger sina känslor inne. Älskar människor som sprider glädje, är öppna samt visar sin omgivning hur mkt de betyder för honom/henne. De är sånna mäniskor jag vill ha runt omkring mig. De andra, som inte kan dela med sig av kärlek och omtänksamhet har jag ingen nytta av.

Då allt känns jobbigt, och jag bara kan tänka på en viss sak du gjort mot mig. Att du träffat andra, att du ersatt mig med vad som helst under tiden då det inte var vi. Det får mig att må illa. Menar de, och du vet det. Fast det egentligen inte är ngt fel. Kan inte släppa det. Skitjobbigt. Och vissa saker gör det inte heller bättre då.
Men då finns det andra personer som sprider såå mkt glädje och kärlek. Till alla de ser. Ni får mig att le, och bli glad över att jag känner er. Och får äran att vara er vän. Tack för att ni finns! Ni är de bästa vänner man kan ha! Somliga har jag inte alls känt länge, men jag hoppas att jag får chanen att ha er som vän desto längre!

Dagens citat:

"Låt oss sjunga om livets fest, när som hårdast prövas, knappt vet man vad man älskar mest,

förrän man allt berövas" - Hjalmar Procopé

Puss o Kram