Big girl's don't cry.

Upp och ner. Som jag sagt tidigare. En berg o dal bana. Ena dagen känns allt bra. Man har det så man vill ha det och känner sig så glad och lycklig, för att mattan sedan i nästa sekund ska ryckas framför dina fötter. Allas osäkerhet påverkar varandra. Iaf i ett förhållande. När den ena är säker och tar ett steg fram så tar den andre ett steg bak. ngn som vet varför det är så?? Samma sak när man var liten och gick i skolan. När man visste ngt. Ju större procent som var osäker,desto mer blev jag säker på min sak. Och tvärtom, ju fler som var säkra, desto mer tvivlade jag på min sak. Ja tog övertaget när resten av min omgivning var osäker vill säga. tillbaka till huvudämnet..
Det är faktiskt rätt så frusterande att varje gång jag börjar känna mig trygg och säker i ngt så vill objektet springa. Eller iaf få andrum. Är säkert likadan när jag väl tänker efter. Människan är väl ändå bra underlig. Har tänkt hela natten men vet inte riktigt vad jag ska göra med informationen jag fått fram. Så mkt sm har hänt bara under den här natten. Svek. Tvivel. Osäkerhet i de som håller på att hända. Kalla fötter? Vem vet. De enda jag vet är att jag inte är den som hoppar fram och tillbaka vad gäller sånt här. Det är antingen eller.
Igår så fick jag tränings-ångest. Först cyklade jag 1½tim med lirreman. Direkt efter kom Melinda förbi ch vi gick en raskt och lång kvällspromenad på 1½tim. Sen var jag nöjd...FÖR DAGEN!
Nu sitter jag här på jobbet och spekulerar i allt..
hörs mer senare. Kram